Jag kan ännu se dej,
där du väntade vid grinden.
När jag blundar, finns du,
åter vid min sida.
Som du fanns den gången,
för så länge sedan.
Jag minns ditt hår, din mun,
du ljuvliga härskarinna.
Dina ögon, som kunde skifta,
från ljuvaste blått, till svart.
Till svart, som tjärnens mörka,
farliga och lockande spegel.
För du var ju, lika farlig,
som min längtan ner i djupet.
Men ingen, av er fick bli min,
nu är jag åter ensam.