Jag ropar efter dig,
mitt hjärta.
Ekon är det enda jag hör.
Jag kipar efter luft,
I min hals.
Ett sista andetag innan jag kanske dör.
Jag är så nära,
en kedja i stål.
Tänk att lägga den runt min hals och hoppa från stolen,
Bara för att se hur mycket jag tål.
I min dröm sliter jag upp med händerna,
Mitt skin och hela magen.
Jag vill spåra känslan,
Av de rena obehagen.
Jag skådar in i ett mörker,
Av mitt eget inre.

 Jag är tom