Gryningen tvingar mina ögon,
att öppnas.

Morgonen, tvingar mina ben,
att gå.

Förmiddagen tvingar min mun,
att tala.

Lunchtid tvingar min mun,
att tugga.

Eftermiddagen tvingar mina känslor,
att visa förståelse.

Kvällen tvingar min kropp,
att vara närvarande.

Natten tvingar mig att tro,
att morgondagen blir bättre.