Jag saknar dig.

OCH
Jag saknar en smekande hand på min rygg.
En massage endast klädd i olja och våra kroppar.
Mjuka förförande ord som beskriver kärleken.
Och varför ingen mysig dans på parketgolvet med månens sken på oss?

Jag älskar dig.

OCH
När du säger att du älskar mig.
Att du kramar mig som om världen var farlig för mig.
Att du gungar mig fram och tillbaks när jag gråter i din famn.

Men varför?

Kysser du mig ibland så kort som om mina läppar vore gift?
Varför kommer du aldrig och kramar mig spontant, som jag kramar dig?
Men varför har jag inte en man med ett par mörkbruna vackra ögon som håller om mig inför månljuset, som kollar in i mina ögon och säger
"Jag älskar dig mest av allt, av mitt hjärta"  och kysser mig som det vore sista gången vi sågs?

Varför får du mig att vilja ha mina största önskningar ifrån dig, när jag inte är säker på om du skulle vilja ge mig dom?