Ibland når det mig –
Skräcken, den namnlösa ensamheten i att se Mammans döda kropp, ansikte –
Där plötsliga förändringar ägt rum!
Ny hårväxt, en slapp käke, ett innehållslöst något…

Allt det som var varmt, fuktigt, febrigt, doftrikt, men också irriterande, taggigt

Smärta som jag vanligen förvarar långt ned tillsammans med den övriga smärtan
Från tjufemårsdagen
Från dagen i Waxholm
Från dagen då vi kom hem från Gåsevik
Från tolvårsdagen
Från dagen när jag träffade Olga igen efter trettio år
Från dagen då – för tusende gången – vi inte gick ut tillsammans för att köpa skor
Från dagen då – för tusende gången – pappa inte kom för att läsa bok för mig

Från alla de gånger då det som kunde blivit inte blev

Det är den största smärtan; inte det som hände, utan allt det som inte hände

Allt det frånvarande Varandet, som kläddes i de kläder som min fantasi förmådde skapa