Från vinrankans dignande kvist,

sjunger Näktergalen sin tribut

till de mogna druvorna.



Skördetiden är inne och stor blir dess

lön. Fötterna pressar fram saften

som framkallar längtan

till bortom allt.


Näktergalen sjunger orden vi anar

men inte hör.

Ordet som var först, kompletteras

i sången där de lockas till lek.



I lekens fullkomlighet andas vi livet

och döden som ett monument av det

förgångna.


Näktergalen väljer den rätta sången.




Britt Gustavsson