ibland, men bara ibland känns det som att jag
är haken som håller dig kvar i livet som att jag
är stållimmet som hindrar dig från att falla i bitar
som att jag är kryckan som gör att du
kan gå
överhuvudtaget

ibland, men bara ibland känns det som att jag
ger dig kraft att stiga upp på morgonen som att jag
ger dig energi att le, energi att gå vidare
som att jag är haken som håller dig i livet och om
jag släpper dig går allting sönder på bredden och längden

ibland, men bara ibland, inte alls särskilt ofta
vill jag släppa dig för att se hur du flyger
eller krossas mot klipporna