Sorgens gyllne skimmer
döljer ögats glimmer
som vill spränga tårars dammar
men hålls tillbaka av hjärtats kammar.
Ty sorg är icke äkta riktig sorg
om den ges utlopp och får komma ut.
Den äkta sorgen gråter endast inombords
och visar aldrig tårar, som blott simmar under isen,
smärtans hårda is, men obönhörlig i sin frusenhet
begraver alla känslor levande, men varför?
Ja, det är mysteriet med den äkta känsligheten.
Den får icke komma ut, ty är den äkta får den inte synas.
Den är alltför heligt känslig för att prostitueras
och kan därför blott privat i andakt praktiseras.