Från ingenstans hon anländer, men tavlor vittnar om

att hon varit där förut.

Över snövita åkrar kommer hon gående. Görande färska

spår i den nyfallna snön.


Fötterna finner tidigare spår, som hon följer på fälten.

Rättar sig efter dem tills de tar slut.

Nu går hon sin egen väg och gör nya spår,

där ingen gått före.


Snödrivorna jämnar marken med sina vallar.

Fröna bidar sitt ursprung i den frusna jorden.

Man ser henne komma, man känner henne,

men ändå inte.




Britt Gustavsson