Över rykande varm te vandrar tankarna.
Medan ångorna dansar i luften formas tanken så oskrivbar att ord ännu inte låter den nudda vid sinnet för att sedan flyta ut över tangentbordet.

Ångorna visar med all sin magi hur historia har skrivits. I denna del av framtiden som jag nu befinner mig i komponeras nu också dåtiden.

I en rytm där balansen inte når kommer nu alla intryck som formar livet...och döden. De flyter ut på hallmatten efter en duell mellan verklighet och illusion. I denna röda massa formas likgiltlighet, eller kanske en suck från ovan som berättar de sagor om tron på att himmelriket existerar, så tydligt att inte ens ångan kan få sin musik spelad.

För vi är de smarta, de mäktiga MÄNniskorna som äter oss till döds genom historiens falsett. En ton omöjlig att förvara, och om möjligt svårare att leva med.

Så därför avsäger jag mig nu titeln som människa och är hädanefter ångan i te som de smarta och mäktiga dricker.