Jag tyckte om dig. Jag tyckte om att se dig och du fick mig alltid att skratta, du var en härlig person som jag uppskattade och såg som en av de mer ärliga. Jag blev glad av att jobba med dig och du bara lät gardinen som är vår respekt falla som ingenting, tungt till marken utan att tänka att jag kunde bli sårad. Nu ligger den på golvet och vi står på varsin sida.

Och trots att jag vet att du pratat illa om mig till andra kan jag inte hjälpa att jag fortfarande tycker om dig, det är hemskt att ha suttit jämte dig idag och ätit middag och skrattat i timmar, du skrattade så att du la huvudet på min axel och jag lutade mig tillbaka och vi skrattade från hjärtat, trots det att jag vet att du stör dig på mig lät jag dig låna mig axel, MIN axel.

Inför andra verkar jag oberörd, säger att det är ditt problem att du har problem med mig, inte mitt. Att jag uppskattar ärlighet är en sanning, att jag inte bryr mig är en lögn.

Jag bryr mig.