Alla som varit i London sa: Mia, du kommer älska London, det är så mycket att se, människorna är underbara och staden har ett härligt rus, man blir aldrig klar med London!

Jag älskar storstäder! Rytmerna, kulturen, passionen och alla nya intryck man får. Min syster bor i Barcelona och den staden har jag älskat sedan första stund, har varit där många gånger och varje gång varit lika fascinerad av staden, människorna och kulturen, språket och alla nya intryck man får varje gång. Det känns som om man har en dejt med staden varje dag, jag går på utställningar, vilar middag i parken, köper frappuchino och muffins från Starbucks och sätter mig på en bänk och fikar samtidigt som jag studerar människorna till tonerna av Sophie Zellmani i min Ipod. Shoppar tills jag stupar och dricker cava på de många cavabarerna samtidigt som jag vräker i mig tapas. Och jag känner mig aldrig ensam. Evig kärlek till staden!

Åter till London. Jag trivdes inte alls. Jag kanske inte var där tillräckligt länge för att uppskatta vad staden har att erbjuda, men jag var i Soho och åt sushi och marknaden i Notting Hill. Jag letade efter den blåa dörren då Notting Hill är en av mina favoritfilmer, men han som bor där har målat om dörren pga. Alla turister som fotar och står på hans trappa jämt. Så nu vet ni det. Jag var på Liverpool market och på Absolut Vintage, en av världens bästa second hand butiker, jag har ätit libanesisk mat och varit på konstmuseet. Jag har verkligen varit runt men har fortfarande inte blivit kär i staden.

Det bästa med engelsmän är ett de är så grymt trevliga, det sämsta är att de är så grymt trevliga att de envisas med att kalla en “Dear” även om man är arg på dem. Fruktansvärt provocerande! Men jag älskar dem för att de bakar den godaste morotskakan i världen, för att inte tala om deras Brownies! Som ni förstår har jag inte gjort annat än att ha ätit bakverk och hällt i mig cocktails.

Jag har hittat min favoritstad och tänker leva i ett monogamt förhållande med den.


Vilken är din favoritstad?