På andra sidan bordet bestäms nu framtiden.

För mig, dig, oss, dom.

Med ögonen skarpa som om de vilken sekund som helst kan gå till anfall.
Jag tittar ner. Ser mig själv falla för dem som bestämt hur jag är, vad jag gör fel och hur jag ska göra det rätt igen.

En åsikt som finns i lagen. På papper som nu ska ge oss en frihet...så länge vi följer det vita papprets minsta vink. Gör vi det? Undrar vi...

Ett andetag. En tanke fladdrar till i fjärran. Jo! Det gör vi.

När de sedan gett oss domen känner vi en lättnad över inte att inte själv behöva bestämma. Sen...sen åker månen i sin himmla färd. Någon gång stannar vi upp. Ögonen skarpa, ansiktet rött. \"Är det deras rätt?\" tänker vi då.

Jo det måste det ju vara. För det är vad som står på pappret som bestämmer över friheten. Örnens vindslag är för friheten, så är också lejonets jakt över savannen. Då alla andra mötts i balansen. Står vi kvar och undrar om vi kanske borde göra något...