släktingar från skoltiden
vi som vägrar bli vuxna
generationen av förvirrade sökare
med höga förväntningar på livet
vi tycker oss vara berättigade den så kallade lyckan
så vi söker överallt
och vissa får bullemi
och andra problem med sprit
eller
droger
andra får barn och tvingas
växa upp
tvingas chocksänka sina förväntningar
vissa pluggar
för att komma på vad de vill bli när de blir stora
och försöker
passera som nittonåringar, lyckas rätt ofta
vi träffades igen efter 10 år
på fest
somliga hade då barn och hus
några få hade karriär
andra hade kneg
vissa hade rest jorden runt några varv
och jobbade som resesäljare
två var döda, en av varje kön
den ena hade kört ihjäl sig
och den andra tagit överdos
vi pratade inte om dem
vi tänkte mest på hur lätt allt ändå kändes
här var vi
likadana men lite nedbrutna av livet på olika sätt
vi hänger kvar och kämpar
och det klarnar
det klarnar mer och mer
att våra beteenden är smittsamma
våra sjukdomar likaså
vår vilja att duga och prestera
under samhällets stränga lupp
men vi duger som vi är
så det klarnar
alla felsteg går i rätt riktning
det var..........faktiskt mäktigt
besläktade känner vi oss,
uppfostrade på samma sätt
i världen innanför fyra väggar
vi kom ut och såg oss om och upptäckte
att ingenting är vad skolan lär oss
allting måste man lära sig på nytt
och upptäcka med egna ögon
det var helt andra saker vi hade behövt rusta oss inför
lektioner i hur man pallar för trycket
hur man älskar sig själv
det livsavgörande trodde vi var siffror på ett papper
så fel vi hade