I

Jag är en riddare, ingen annan lik.
Nej, aldrig har setts någon dylik.
Det skrivs att min hjärna blev förtorkad
av läsande och förmodad sömnbrist.
Nog var författaren korkad,
som inte förstod min list.
Jag är Den Oförliknelige: Don Quijote
och Cervantes har tagit till övermått.

II

På Rosinante red jag ut,
på ett äventyr utan slut,
för att vinna mitt hjärtas dam.
Märk väl: Att göra det rätta var min håg;
att stävja hög och hjälpa låg.
Av detta har skapats en melodram.
Ja, jag har mina höga ideal,
men annat är anno dazumal.

III

Många är mina äventyr,
beskriva alla är ett fasligt bestyr.
Bland jättar och förtrollade ting
red jag med rustning och lans.
Ni får tro jag hade solsting,
men jag klarade allt med glans.
Väderkvarnarna frågar Ni ?
Jag svarar inte för författares fantasi.

IV
Förr var mitt vapen lans.
Nu för jag min penna i maklig dans.
Mitt yrke är med ord försvara
och låta pennan fäkta:
Dubbad försvara ögon släckta.
Mer behöver jag inte förklara.
Min uppgift är att låta lyktan glimma
där det råder osäker dimma.

V

Sancho Panza, min käre väpnare och vän,
jag undrar om du finns än?
Om du, min vän, läser detta,
vill jag att du ett ska veta:
Boken är författarens vendetta.
Kanske han ville ge mig en minnesbeta?
Men vem lever och vem är död idag?
Jag har allt åldrats med behag.