osynliggjord
blir man
desto mer
när man är synlig
man hotar ordningen

men ingen rädsla finns i min kropp
du kan marginalisera mig till bristningsgränsen

jag vinkar här ute i marginalen
jag ger dig en hatets slängkyss
och ser igenom dig med radarblick
genom mina Guccibågar

så sitt där och tro att du är rättmätig feminist
med ditt glåmiga fejs
men jag vet
vad jag vet
att du lever inte som du lär
att det är du som är den ytliga
för ditt osminkade ansikte
är ett sminkat fejkande

medan mina stilettklackar
sitter på fötter som ska ta sig fram
i min målade mun lurar en slipad tunga

jag splittrar dig
jag finns
jag är smartare
och hellre smilfink än dumbom

din jantelagsterroriserande antifeminist
din varg i fåraktiga klädesplagg

jag tar tillbaka allt
du aldrig förmått stjäla
jag raderar dina domar över mig
som du aldrig lyckats fälla

du tror så mycket
men jag vet

jag splittar dig dumbom