Det är en sådan där gryning
Som jag brukade dela med dig…
Vi
De sista två kvar
Som sög ut nattens sista njutning
Gjorde underverk där i och av det lilla
Sen ett farväl
Oförmögna att riktigt återvända
Till en verklighet man inte känner igen
En stark känsla av samhörighet i det farvälet
Så stark att kyssen hänger i luften
Men förståndet säger något annat
Går därifrån
Skiljs
Återvänder hem i dvala och förvirring
Sen borta den där känslan
Förlorad
Men jag önskar du vore här
Försökte återskapa det denna gryning
Jag saknar den samhörigheten och dig
Mer än du fattar
Det är bara väldigt ärligt
Väldigt ärligt
Utan filter