Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
när intelligensen blir till klistrigt hjärnmögel genomlyst av lust och fägring stor


Javisst gör det ont när hudar brister



Javisst är det vackert och skönt
med våren och ljuset.
Och snart är sommaren här
och folk skaffar sig maligna melanom
så det står härliga till.
Man MÅSTE ju bara vara ute
så mycket man kan
i den finfina UV - STRÅLNINGEN.

Jag gonar mig i skenet från den solara isen.
Den tinar aldrig upp och försvinner.
Den finns året om. Den kan jag lita på.
Den är helt och hållet årsbeständig -
och användarvänlig.

Bjuder ständigt på nya
och överraskande skådespel
om man har tillgång till 4K-processen.

(Elller, med tanke på att Singulariteten gör
sig redo vid händelsehorisonten, så kanske
jag ska säga : 4K-processor... För vem vet
om AI inte redan lyssnar. Om inte
allt jag säger, gör, tänker och känner -
registreras och arkiveras i svartahål - arkiven
i värdeförseglingen under naveln
på Matrisernas Mästare.)




Prosa (Prosapoesi) av Anders P H
Läst 349 gånger
Publicerad 2007-04-19 00:47



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Jag gillar den ironiska tonen, den bedrägligt vackra början som snart slås sönder när maligna melanom dyker upp. Tycker bäst om de två första stroferna, som hör ihop med varandra. Speciellt de två första raderna i andra strofen är vackra, \'den solara isen\', jättefint! Sedan tar dikten en vändning vid \'4K-processen\' som jag hade lite svårt att förstå (fick Googla 4K). Parentesen är verkligen en parentes, hör den dit eller inte? När jag läser din egen kommentar ovanför titeln förstår jag det bättre.
2007-04-30
  > Nästa text
< Föregående

Anders P H
Anders P H