lekfulla vindar smeker en ledsen flickas blöta kind.
hon står på en klippkant, funderar över sitt liv.
en kvävd ilska kämpar inom henne.
för att få visa vem hon är.

den blommiga klänningens kjol far med vindarna, de leker en lek.
kommer flickan att hoppa, kan vi i så fall bära hennes tyngd?
leken har de lekt många gånger.
men vindarna glömmer att leken alltid får sorgliga slut.

flickans mörka hår fladdrar med vinden.
en tår letar sig fram och rullar ner för kinden.
hon tar tre steg bakåt, skriker med all sin kraft.
skriker åt de som aldrig hört henne, skriker åt allt.

vindarna blir otåliga, kommer flickan att hoppa?
de blåser lite extra och flickan tar steget närmare kanten.
vindarna tjuter av glädje, de kanske kan få veta om de kan bära henne!
flickan har slutat skrika och fäller en sista tår.



vindarna suckar ännu en gång en klagosång.
aldrig lär den sig.


den som är med i leken, får leken tåla