Kärleken är bara känslor,
och de känslorna är eviga, ju mera ren din kärlek är.
Det renaste av alla språk är känslornas,
och när din kärlek blott är känslor är det evighetens eget språk,
som lever och fungerar över alla gränser även efter döden.
Det är den transcendentala kärleken som aldrig dör,
vars kraft går över allt vad mänskor kan förstå
tills de får egen verklighet på den igenom vad de själva får uppleva.
Finns det äkta känslor så kan kärleken ej bli mer äkta
och då bär den evighetens egen stämpel
som ej någonting och ej ens evigheten själv kan utplåna.
De känslorna är levande emellan oss
nu efter döden som igenom ett mirakel
och kan aldrig mer fördunklas
eftersom ej själva döden lyckats mer än med att höja dem
till fixstjärnornas egen högsta himmels evighet.
Det är ej någon överdrift. Det är bara trohet.