En människas mänsklighet mäts i hans tårar.
Den som ej kan gråta är ur mänsklig synpunkt en uttorkad brunn,
medan den överkänslige, som lätt blir rörd och lätt faller i tårar,
har kunskapens rötter långt inne i människohjärtat
och är såsom källa till kunskap och liv outsinlig.
Så är överkänslighet, blödighet, lättrördhet, ömhet,
romantiskhet, fallenhet för svärmeri, drömmerier och sentimentalitet
inget negativt eller föraktligt men bara livsfrämjande positivt.
Så begrav inte tårarna, frys inte ner dem
men öppna ditt hjärta i stället för känslorna, låt dem få vädras,
låt dem få flyga i frihet, och låt dem få ersätta fördomsfullheten,
fixeringarna, den kallhamrade intoleransen och negativismen,
förnekandet, stängandet av dina dörrars ventiler och de förutfattade meningarnas dogmatik.
Den som bland alla mänskor har mest rätt i livet är den som mest lider, det gråtande offret,
alltmedan hans plågare, de empatilösa, bara är okunniga i sin självmordsdrift
mot sina själar, sitt livs möjligheter och mot sitt livs upphov och urkälla: sitt eget känsloliv.