För hon är den där bruden
som lyssnar på Marie Fredrikssons
ballader, och Emilias - Big girl
för att minnas dom där dagarna då
solen lös över hennes kropp också,

När hon och syster stod framför
spegeln i badrummet och mimade
med locktången i högsta hugg,

(men allt börjar suddas ut, alla minnen börjar ta slut)

Hon minns när hennes mamma
stolt pekade och sa: \"Det där är
min yngsta dotter,!\"
Men jag gjorde för många misstag sen,
eller hur mamma?

Och allt kommer tillbaka,
sånt man vill ha, sånt som
man ångrar, saker som aldrig
skulle ha hänt,

men vad kunde stoppa det?

Ja hon minns när hon var helt orörd,
då ingen drog hade ilat genom hennes
vener, eller när inga ciggaretter hade
förkolnat hennes lungor

Och hon minns när dom där (förjävla)
människorna riktade en kniv mot hennes
strupe och sa att hon inte gjorde
si eller så, så skulle hon vara död
redan nästa minut,

och blodet som runnit, och alla tårar
som borde ha tagit slut,
men det har bara blivit fler


För hon är den där bruden
som sitter i solen i hopp om
att bli brunare, men hon är så
död att inte ens solen bryr sig
om att värma henne,

Hon vill minnas sin första dag på
stranden när hon bara låg och solade,
för hon låtsades vara vuxen,

minnas den där tiden då komplex inte
existerade, eller när krav inte fanns
[tiden då hon var fin som hon var]

Hon önskar att hon hade täckt sig mer,
så ingen kunde sett henne, och
om hon bara kunde ha skärt kuken av
dom där (förjävla) människorna som
förstörde hennes ungdom

Ibland kommer allt bara tillbaka,

men ändå vill hon dit igen,
där ingen brydde sig om dagarna
som passerade framför hennes ögon,
då åtminstone inte hon hann med

För hon är den där bruden
som vill känna sig \'cool\'
som ni säger att man tror sig
vara när man fastnar i ett beroende
av droger,

och hon vill fastna i det beroendet
igen, för att slippa allt som kommer tillbaka.