Jag försöker ännu glömma dig,

därför är du fortfarande kvar.

Tiden sniglar sig fram

när du hänger i den förflutna ändan och drar.


Men en dag kommer jag glömma att försöka.

Det är då du tappar greppet,

och tiden rusar som en släppt fjäder,

genom tre decennier i taget.


Så står jag där en dag på vinden,

och hittar något jag glömt bort att slänga.

Jag är mormor då, kanske även farmor

och kisar närsynt genom solskensdammet.


Vad kommer jag tänka?

Det vet jag inte än.

Vad kommer jag minnas?

En älskare, eller en vän.


Eller bara någon jag kysste en gång

i Mars 2005.