En ton för sent eller en orkester för tidigt.
Sanningen hinner inte nå mig i Köpenhamn.
C’est la vie d’economie miserable dans un pays formidable.
Imorgon bär jag mitt snedsteg till min advokat med döda fingrar och en sargad själ.

Kontexten är skev,
Phil Collins i bakgrunden av ett pizzahak på Norreport,
Blivit hitlurad av ännu en siren.
Telefonen dog samtidigt som mitt sista hopp om att komma härifrån på bra humör.
Regn.
En rockstjärna med självförtroende,
Idag, en patet utan dess like.
Fan, jag hittar verkligen inte härifrån!
Förstår inte hur jag kan dricka när jag är så bevärad av allt vatten.

Tänker på mitt senaste telefonsamtal,
jag rycker mig i kragen och säljer stenhårt!
Som om det jag är, är irrelevant..
Alla säger mig vara en orkester för tidig, men jag lever en ton för sent.

Köpenhamn 2006-11-23