Det känns som om jag kommer stå fastsnörd i asfalten framför ditt hus i flera år.

Prydd av körsbärsblom och höstlöv.

För du vill inte ha mig; bara ha kvar mig.

Och ibland; när du tänder adventsljustaken, eller vädrar lakanen,

kan du le för dig själv.



Där står hon än - och fryser.