Samtalet ledde ingenstans

jag ville inte tala och du kunde inte lyssna

mina ögon gled ner mot golvet och frös till is
du såg på mig och suckade

Jag försvinner nu, tänkte jag

Du gillar inte tystnad, gissade jag
då du fortsatte tala...

väder, vind... det var varmare idag än igår

Måste härifrån, tänkte jag...
jag nickade och försökte le...

Vill du ha kaffe, frågade du
jag sa ett snabbt, dovt ja...

snabbkaffe, fan...

Kommer strax tillbaka, måste a en cigarett,
sa jag mumlandes

du frågade mig om jag sa någonting

jag sa nej och lutade mig ännu mer framåt

Varför är jag här, jag känner inte dig längre...

Du...

ja, sa jag...

Du behöver inte stanna, sa du...

... vill du att jag ska gå, frågade jag

nej, men... du ser så...
det ser ut som att du sliter av dig skinnet snart...

Va, nej... jag är bara lite nervös, sa jag...

För vad?

Va?

Varför är du nervös? frågade du...

jag vet inte... det är för nära, tror jag...
för många ögon i ett och samma rum...

Du log snabbt och satte dig ner bredvid mig

Vi behöver inte säga någonting, sa du...

vi kan bara vara här och nu...

Jag sa ingenting mer...
du sa ingenting mer...

vi såg på varann ett långsamt ögonblick...

du la ditt huvud mot min axel och blundade hårt...

situationens allvarsamhet försvann...

/