Händer fulla av sprickor, utomhushänder,
håller vattenkannan som skall släcka
vackra, sköra blommors törst
Hennes kropp är skör
benskörhet

Jag nyper dig
sliter i din hud för att se om du behöver vatten
stängda läppar nekar liv
du blir näring
nära
och jag förblir långt borta
där ingen når att lämna mig


Natten talar i tungor,
Eller är det jag?
Jag som alltid vilar på avgrundens rand
Kom jag närmre?
Kropp vill till kropp?

Vademecum
i sömnen till ingenstans

Jag möter dig där
törstande
lidande
längtande