vinden vrider mitt huvud åt söder
med fasta steg följer jag dit du leder mig

det luktar gott i luften nu
vackra färger och inga människor ute
utom han då... och jag...

jag klär mig som en slusk, tänker jag
svart, svart... alltid svart

titta, en vahetere.. syrenbuske?

allting som leder mig tar mig framåt
alla tankar jag tänker bygger upp mig
alla ord jag skriver öppnar upp och stänger in
jag är inte den jag var igår.. idag ska jag inte vara

du leder mig, kära vind
jag uppfattar dig, kära värld
jag ser din vackra klädnad som ett bevis
en devis till din godhets mening

Jag är klädd i svart tyg från topp till tå
ingen hatt då men nästan så...

När jag ser dig glänsa
ser du mig stirra?
När jag ser dig le
ser du mig se?

Jag är verklighetsnegerande
ingenting finns till på riktigt
allt som finns,
finns för att alternativet är otänkbart
du är otänkbar, varför finns du?

små ögonblick river upp gamla tankar
köttslig smärta i gamla tider
mental förfrysning, statisk tanke och uppfattning
jag är mitt förflutnas misstags oåterkalleliga resultat
du syns i facetter, detaljer... aldrig som en helhet

underbara, uppenbara
ofattbara, söta rara...
låt mig vara...

led mig dit växter lever för att dö
dit vinden vänder sig ifrån
dit solen aldrig syns
dit månen är gud och liv och död

led mig till det du kallar frid
se mig domna bort, förtvina...
försvinna till intet...

har du tid?

/