Hon viskade i mitt öra,
Bara oss emellan, är det inte så att du liksom jag, är vaken på nätterna bara för att få somna till fågelkvitter på morgonen?
Så är det. Svarade jag. Jag mår så bra av att fåglarna kvittrar.

Hon viskade i mitt öra,
Bara oss emellan, är det inte så att du liksom jag, vet att vi två kommer att hålla ihop för evigt?
Så är det. Svarade jag igen. Vi kommer vara vänner för evigt.

Men jag känner fortfarande sticket i mitt hjärta varje gång jag tänker tillbaka på hur ont det gjorde att ljuga för henne, när jag vände mig om för att gå och visste av vi aldrig skulle ses igen.