Blicken svek dig i dimman på dödens äng,
Svek dig som om du aldrig öppnat dina ögon
Allting du trodde dig ha kärt,
Hade ingen betydelse här.
Den urgamla makten på Dödens Äng visade inget medlidande.

En dag vaknade hon upp mitt på ängen. Hon slog upp ögonen och
tittade sig omkring. Allt var dött och hon såg inget liv.
Livlöst gräs, dunkel skog..
inget liv var att skåda.
Den urgamla makten på dödens äng släppte henne aldrig.

Ty hon är, hon blev och hon kommer alltid att vara,
Flickan i vitt.
I hennes ögon speglas minnen, hon ser allt ont du gjort
Hon kommer aldrig låta dig glömma saker som du för
länge sedan förträngt

Flickan satt kvar i sina drömmars mörka värld.
Likt en vit ros för ovädrets svarta känslor.
Dagarna förflöt och blev till månader och år.
Ängen spann sina planer i flickans hjärta.
Den urgamla makten på dödens äng förstörde flickan i vitt.

Hon kallade sig Nanda, ingen visste varför.
En dag lämnade hon ängen.
En känsla tvingade henne bortåt, mot en okänd värld.
Hon vandrade genom skogar och för första gången skådade hon liv.
Men djuren flydde, människor sprang. För hon såg deras misstag,
hon såg deras fel.

Flickan i vitt, den utsända, går för ängens räkning.
Att hitta den perfekta människan,
den som skall ge ängen sin oskuld åter.
Men dess plan är dömd, dess hopp snart ute...
Förlåtelse finns inte för den som begått en sådan synd,
att förstöra en oskyldig flicka.