Jag ville måla din skönhet Gud, men du döljer dig envist i ditt verk
Det är inte stort nog att bära din sköna gestalt..
Som sprängstoff ur en diamantgruva placerade du moder jord bland tysta galaxer \"På ditt ord endast\", och vem är jag att försöka måla..
Sen satte du mig \"arme\" att vårda detta sagolika, obegripliga sköna, i tiden
placerat \"på gott och ont\".
Trots att jag misslyckats bar du mitt armod fram till livet, och där fick jag fast mark under fötterna..Denna livlina är allt jag har...Nåden!