Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Titeln hjälpte Sandra Lang till med (även om hon inte vet om det)


EN PARAFRAS PÅ KÄRLEK



Så jag somnade vid nattens ände

Jag har träffat dem alla
Hon som lovade
Hon som förnekade
Hon som önskade
Hon som inte drömde
Men häromdan träffade jag dig
Du lade en mjuk varm hand på mitt bröst
Den trängde igenom och värmen finns kvar inuti
Trodde inte den känslan fanns
Trodde inte jag skulle upptäcka igen
Trodde inte jag skulle falla så ur sans
Trodde inte att du fanns
Trodde inte jag skulle träffa dig

Så jag vaknade vid sömnlöshetens slut

Jag har älskat dem alla
Gråtit bland löv
Skrikit i snö
Förlorat utmed vägen
Sprungit emot vinden
Men aldrig har jag vandrat på min gata
Den röda frukten du gav mig
Jag bet, tuggade och svalde
Fick inte göra rätt för mig, ge dig nåt utbyte
Fall och förlora med mig, bit, tugga och svälj
Ville inte snava i lunden åter
Ville inte hoppas på det eviga
Ville inte se mig själv när jag gråter
Ville inte behöva rätta ut några fler gåtor
Ville inte sitta här igen och längta efter dig








Fri vers av theperna
Läst 281 gånger
Publicerad 2007-06-28 18:20



Bookmark and Share


  Attimi
Lite vardagsmytologi, är det avsiktligt? Adam och Eva inför kunskapens träd, och frukten är röd, kärleken och passionens, men också hatets färg.

Vill inte falla igen. Tänk hur ambivalenta vi människor är inför det enda vi önskar oss! Omvälvande och vackert!
2007-07-10
  > Nästa text
< Föregående

theperna
theperna