Syster,

Minns du hur vi sprang barfota i snön tills våra fötter värkte
och vi nästan svimmade av kylan?
hur skratten ekade och barnen inom oss fick leka
Vi leker bra ihop, älskade.

Det är tomt utan dig, en tomhet som ekar i väggarna
Din dörr öppnas av andra händer nu,
inte dina ömma och kärleksfulla
Och det blir inte som det var
när våra händer flätades i kärlek

Minns du hur du låg tryggt under mitt gröna täcke?
när ångesten skrek i din kropp
och jag läste om livets ironi
för att vagga barnet in i vilan
Och du vilade i min famn, mitt barn

Det finns ingen som du
som kan skratta med mig när allt faller
Det finns ingen som älskar som du
som gråter så stilla och ensamt,
som skrattar så klingande klart
Det finns ingen här att älska längre
Jag saknar dig, fjärilshjärta

Minns du när vi levde på chokladbollar
och de maniska saxarna fortfarande klippte
Vi klippte ut våra liv, för att något skulle vara tydligt
i en värld som aldrig visat oss gränser
Vi skapade våra egna gränser, baby

Mina tankar omsluter dig
men du är så långt borta nu
så svårt att nå in bakom kräftskalet
Men jag står kvar här
står kvar rygg mot rygg i stormen,
vinge mot vinge i vintern som kommer
för att påminna dig
att du vann mot dig själv,
För barnet.
För vitsippor och fjärilshjärtan.
För orden.
För en framtid där hjärtslag visar takten
Du är mitt hem, mitt hjärta, mitt hopp.
Du är livet mitt i all död

Och vi är barnen som leker i tystnad.