Syster, du kalla vinterhjärta,
jag minns förra vintern med den värme vi saknade då
då himlen var som mörkast och dagarna längre än förut
Vintern då våra änglar skapade ett snötäcke
över det gröna frostgräset
vi lekte som barn, inom oss tinade de upp.
den vackraste snölyktan sken för tomma själar
Vi försökte få bort frosten ur lungorna,
men vi var inte förberedda på minusgraderna där inne.

Våren var försenad, den väntade på oss.
den väntade på en vår vi inte var redo för
Det smärtade att se dig lida, jag led i din smärta
slitningarna i mars månad,
mars som täcktes av snö och aldrig såg våren
vintern som dödade vårt hopp om vitsippor
och jag vet att du väntade som jag.
Du var i väntan på isprinsessan
men jag tappade bort mina piruetter,
tappade bort mitt sätt att le.

Syster, mitt älskade vinterhjärta,
vi var så skräckslagna inför förändring,
och världen,
den stannade för oss.
Barfotabarnen i snön,
fotspåren,
avtrycken vi lämnade
finns alltid kvar.

Syster, leken tar inte slut här.
vi ska igenom glaciärerna, igenom täcket av snö
våra skratt ska skapa mod att stå emot kylan
för den är inte evig,
den går att tina upp.
Med ditt hjärta
och mitt
är vi snart igenom.
Där vår frusna längtan
brister ut i barnskratt
och jag ska aldrig lämna din sida,
aldrig låta dig gå.