Det finns inget syre i ensamheten
ingen som ber mig att andas
och jag har varit ifrån dig så länge nu
Jag har längtat mig trasig
efter dina fingrar mot min rygg
Det finns ingen här som frågar
ingen som ber mig att andas

Det finns ingen sanning i tomheten
inget som håller mig kvar
och jag har varit tom så länge nu
Jag har väntat mig galen
på något som kan fylla ut
Det finns inget här som fångar
inget som leder mig hem

Ingen som du
som leker och talar om barnet
som kastar snö på mitt röda hår
och ler när min dårskap spelas ut
Ingen som du
som kramar så ömt
som tassar så försiktigt utanför min dörr
Det finns ingen som du
som hör mitt fjärilshjärtas vingslag
som tar min hand genom mörkret
Ingen som ber mig att andas,
ingen som ber mig att stanna,
ingen att älska.