Stigen runt Siljan är bäddad av Regnbågsbräken.
Smyckad med diamantgräs, blomster och smultron.

Timmerkojorna intill kyrkan, berättar fortfarande
om hästhovarnas klapprande emot marken.

Från kapellet i Stiftsgården, hörs musik.
Soluret vid Kungens sal, är tre.

Molntäcket, i längtans känslostorm till kärleksnuet,
ger himmelsdjup livspuls med flygpost.

Valvet till kyrkogården är smyckat med en fågel.
Krönt med kungakrona och vingpennorna formade
till uppenbarelsestrålar.

Kyrkklockorna spelar i treklang när vi beträder gården.
Högtidligheten, mäktigheten och prakten griper an.

På andra sidan står bruden redo. Smyckad, vitklädd
och med blommor i händerna, väntar hon sin brudgum.
Hon väntar inte ensam. En syster står vid hennes sida.

Brudgummen går bredvid henne, men hon förstår inte.
Kanske väntar hon fortfarande?

Drömmolnen över tälten på campingplatsen, omintetgör
fortsatta uppenbarelser .



Britt Gustavsson