Tårar av glas
stelnad i min hals och strupe
Blockerar vägen ut
med sin ljusblå vackra skönhet

Likt odödlig is
som inte kan smälta.
Likt isskulpturer i skuggan av solen
som inte låter dess strålar smeka dess yta

och

låta all dess bevarande gråt sakta rinna nerför min kind.

Varje andetag bränner som frostad kyla.
Lätta små andetag låser in min iskonsts ömtålighet

Iskonst som måste skyddas

bevaras

så

jag inte skadar mig själv eller andra