På återstoden av den bergknalle
som under mitt femtiotal dynamitsprängts
för att lämna bredare plats
för den sandade E4:ans framfart genom byn
satt vi dinglandes med benen
i våra klockvida gul- och grårutiga bomullskjolar

Den riktiga prinsessan Annika utan c och
jag med fulare namn
och sjöng om
vita syrener som doftar om våren
i försök att räkna bilarna
men misslyckades på grund av bristen
och fick vänta tills det årliga loppet av fantaster
på orangefärgade cyklar med bockstyre
forsade fram under vimpelflax och glada hurrarop

Med den ändå ringa ålderns försprång
hade hon lyckats tråckla ihop dessa mästerverk
vilka krävde de för mig utopiskt hägrande
skumgummiverken i lager på lager under sig
för att bära barnets viktiga ljusblå visioner däremellan

Mamma stärkte istället något inte lika
gudomligt i potatismjölsvatten
och jag våndades tills det som idag
möjligtvis utgör underlägget för diskstället på sommartorpet
blev spetsprytt under kjolen

Så enastående att den första kärleken
mer lik Little Joe i Bröderna Cartwright
än Michael Landon själv
ville pussas med sin andedräkt av halvljummen limpsmörgås
då vi på draken som bodde mellan bergknallen kapellet och hemma
denna som de oseende kallade vindfälle
flög högre än högt innan fallet
som jag inte minns

Sen klänningen mer smal om livet men lika klockren
och purt vit med blommor och färggranna fåglar
som gjorde att barfotadansen virvlade snabbare
över spindelvävsgräset när det där andra skumgummit
skulle repas ur höga stråna vid tjärnen

Det där vita som dockornas sängbolstrar fylldes med

Sådant som inte växer nu för tiden
så att dagens små flickor
i svart åtsmitande
latex
leopard och gummi
kan samla

Inte underligt att nu är visionslöst

\"En hatt med flor och blommor på
och klänning med spetsar på kragen
och vita skor så små så små
och strumpor så ljusa som dagen\"