Likt fallande fjädrar
svävar osäkerhet emot mig
En känsla
dödar en annan
En värme
tinar en kyla

Så mycket mjukhet
och valen är svåra
Det ena dunet vackert
Det andra fint likt rosen
Det tredje som en solnedgång
Det fjärde som en lilja

Vill samla er alla
och sy små tindra kuddar
Men valet måste ske
kan aldrig välja två
Måste ta en
och hålla mig till den

Låta de andra flyga sin kos
och leva sina egna liv
Likt förvirrade solrosfrön
närmar jag mig kärleken
Med osäkra steg
och utan vägledning

Var jag vill sätta mina rötter
vet inte ens ödet
Jag släpper ut mina dun på grönbetet
och låter er alla flyga med vinden
Med mina svävande vingar
än ingen värd min gemenskap

och jag förblir ett ogrott frö