Han vaknade till av smattrandet på plåttaket. Det första höstregnet hade börjat att falla.
\"Kl 0200. Tre timmar kvar!\" tänkte han och gick upp ur sängen. Fönstret i sovrummet var kvartsöppet, så kylan utifrån kom in.
Han tyckte det var skönt. Då kunde han linda in sig i täcket och somna om.
Han ställde sig i fönstret och tittade ut på gårdsplanen framför huset. Tack vare det svaga gatljuset kunde han urskilja sin regnvåta bil tio meter längre bort. Drömmen hade varit att skaffa en ny bil, men Riksbanken var strikt med lån, särskilt till \"proletärer\" som kamrern hde kallat honom. Han hade då gått till skroten och plockat ihop en egen. Nåt Svenskt var det. En gammal Volvo sen innan frihetstiden.

Vägen till nedervåningen kändes lång i sömnlöshetens land, där han banade väg ned för trappan. \"Vatten...\" tänkte han, \"...vatten ska ja ha...!\"
Han tog ett glas i skåpet ovanför diskbänken och satte det under munstycket.

Kranen i köket gick trögt och strålen delade upp sig i en dusch snarare i en vanlig stråle. Han blev arg, men fann sig snart igen, och med kalsongerna nerblötta av kranvatten gick han och lade sig igen. \"De torkar tills klockan dags!\" tänkte han och somnade om.