Männen backade då Rössler dråsade i backen. Flickan som han försökt vålgästa skylde sig. Stralsund gick fram till henne gav henne sin hand och gav henne sin vapenrock.
\"Hjelmsjö! Kör flickan till förläggningen för omplåstring!\"
\"Mmm...min man?\" sade flickan. \"Får jag ta med mig min man?\"
\"Din man...?\"
\"Han ligger där borta!\" sade hon och pekade bort mot vägkröken drygt tvåhundra meter längre bortanför konvojen. Där låg en yngre man i tjugoårsåldern i sitt eget blod. Det mesta hade torkat då gruset hade druckit det mesta av det.
\"Hjelmsjö! Ta två frivilliga med dig att rensa upp!\" sade han medan han tittade på den unga flickan. Hon grät och föll med näsan till Stralsunds bröst. Hon snörvlade ivrigt.
En tryckt stämning började gro i leden. En ärrad korpral började att kränga till mot Stralsund; \"Vem fan e du att komma hit o bestämma o domedera? Va?\" sade han och fick många med sig.
\"Och vem är du att gå emot ett högre befäl?\" sade Hjelmsjö innan Stralsund öppnat munnen.
\"Vi väntar på ett riktigt befäl! Inte ett fä som läser regelboken varje kväll!\"
\"Ja idag kommer Kapten Stralsund hit,\" sade en annan korpral, \"och då ska du få prygel, för att du slog ned en av hans landmän!\" resten av mannarna hurrade och tjoade åt detta och flera skrattade åt situationen som de trodde att de vunnit. \"Menige Larsson! Ta fjantens namn och grad!\"
\"Nummer?\"
\"99-01-30\"
\"Grad?\"
\"Hauptmann, eller om ni vill, kapten!\"
\"Namn?\"
\"Jan Edwin Georg Karl Stralsund!\"
Ljudet i leden tystnade. De tre frivilliga följde med Hjelmsjö, och Stralsund spänd sina ögon i den gamle korpralen, som nu tappat skärpan i sina gamla ögon. \"Vem är kräket som ligger här?\"
\"R-rössler, kapten!\" sade korpralen till kaptenen med darrande stämma.
\"Om du och dina gaphalsar inte vill hamna inför domstol och skjutas ska ni plocka upp idioten binda ihop honom och transportera honom till förläggningen där han ska sova ruset av sig. Och du...! Bränn den där jävla SS-jackan annars burar jag in dig! Förstått?!\" korpralen nickade och mannarna lydde.
Lastbilarna startade och rullade ner för stråket.
En bår gjordes i ordning för flickans make, som av två av de frivilliga. Den tredje frivilliga gick med Stralsund och Hjelmsjö körde Jeepen tillbaka till förläggningen.
Tursamt nog hade ingen mer blivit dödad den dagen, tänkte Stralsund, men otur för flickan som hade förlorat sin make.
Han samtalade med de tre frivilliga och fann att de vat lättade över att han kommit och ryckt upp männen. de var glada att slippa piratväldet. Nu skulle det bli ording och reda här under granarna...