en stund senare
så är vi där igen
där då tiden upphör
och drömmarna
inte längre är fantasi

att leva en dröm

det är det vi gör
ibland för att leva för stunden
ibland för att fly verkligheten
men aldrig för drömmarnas skull

inte för drömmarna
i koncentrerad form
inte för helheten
som ofta är oifrånkomlig
utan för bitarna
klippen
delarna
som bråkdelssekunder
som får världen att sväva

vi kan aldrig flyta med

naturens lagar
är verkligare än drömmen
för oss
för vårt postmoderna samhälle
som tycks glömt bort
tanken
det abstrakta
som ofta är verkligare
för den enskilda människan
än ordet
som läggs i glömska
förskjuts
för att tabubeläggas

dom tabubeläggda
drömmarna
håller oss vid liv

men vi pratar inte om det

man kan ju ses som galen
som bara ännu ett psykfall
som vården inte har
tid för
personal för
komptens för
att hjälpa

och kanske är vi bara psykfall
kanske borde vi redan lagts in
men det kan ingen ta reda på nu
för ingen har tid
ingen ser
och köerna är för långa
för att någon diagnos ska ställas

vårt underbara
ta-hand-om-dig-själv
samhälle

kanske är vi galna
du och jag
som hoppas
drömmer
lever

kanske borde vi göra som dom andra
fylla livet med jobb
jobben med liv
inte ge liv till våra tankar

vårans tids tänkare kallar oss
aktivister
i framtiden kommer vi bli sedda som
realister