Var dag ser jag henne, Nadja.
Är jag mannen med lagerkrans?

Nattlig sömn, höfterna som gungar
Febrilt, efemärt och angeläget

Denna kvinna, vad vill hon mig?
Eller vem är jag?

Ansiktet som dröjer sig kvar i mörkret
Min svaga situation, och jag stannar i tysthet

*

Tysthet och med förgiftat blod, en sömn
En saknad av riktigt liv, det som skär
det som river och kysser och blöder

Nämn ej kärleken, för den som nekat den
Som endast ser blodet leka i andra människor kärl
Dränkt i ett tomrum, av sorlande röster

*

Nattlig bön, och vi ska ju tycka om varandra
Ungdomen, längtan - och venetianska båtar
Hörs glida förbi utanför ditt liv

En stegrande melodi, som väcker
Nattens alla fjärilar

Ser hennes vals, en mjuk röst, som en
Delfins hopp i skymning
Och dess återkomst till havets blanka djup

Nu finns där bara vilan, den tysta kroppens boning
I nattens goda hand, jag stannar med min sorg