Idyll

Det är en av de där underbart sköna julikvällarna, i ett synnerligen anspråkslöst kvarter, i en synnerligen vanlig småstad någonstans i Sverige. Solen dröjer sig kvar och skänker kvällen värme och det där speciella skimrande ljuset som hör sommaren till.

Ett näpet flickebarn virvlar runt i en stillsam vals i skydd av trädgårdens buskar och snår. Solen smeker hennes brunbrända bara armar och får hennes långa ljusa hår att glänsa på ett vackert, ja nästan på ett sagolikt vis.

Klara har nyligen firat sin åttonde födelsedag. Hennes klänning är ny liksom de nätta sandalerna på hennes små fötter. De blå fjärilarna i klänningsmönstret ser nästintill ut att få eget liv, där hon varsamt rör sig till koltrastens vackra melodi. Det är bara flickan och fågeln som finns i just detta nu.

Klara är så glad över sin nya fina klänning, hon känner sig som en älva där hon dansar i solens kvardröjande strålar. Hon tänker på sin älskade farmor, hennes bästa vän… Hennes tankar går även till far, som ligger inne på kökssoffan. Därinne råder lugn och stilla frid…

Utanför köksfönstret stannar flickebarnet upp i sin stilla vals. Hon ser förbryllat ner på sina nedblodade händer… och på faderns jaktkniv som sakta faller ner och omsluts av gräset…