Vansinne

Jag bor granne med Vansinnet
ibland kommer Hon och knackar på
Vågar inte öppna, vill inte höra
ekot av hennes manande bultande

Jag hör Hennes tunga andhämtning
känner Hennes iskalla andedräkt
när Hon metodiskt, utmanande går förbi min dörr
Hennes sökande, forskande blick genom fönstret
lämnar djupa brännmärken på min oskyddade hud

”Försvinn, låt mig vara, jag orkar inte mer” viskar jag
när Hon varsamt sluter in mig i sin tröstande famn