Blåsten skriker i kapp med trädens bugande kronor

snön klibbar sig fast i ögonfransarna

Och jag skriker

FIRE, WALK WITH ME!

...Vet inte riktigt varför,

det var aldrig jag som tittade på twin peeks

men ibland känns det som om

jag har en liten dvärg någonstans

i dom där oförskämt röda rummen

som jag så lätt går vilse i och

hur golvet plötsligt skiftar i svartvit

och målar sig sin väg över mina fötter

som tomenissens målarfärg på julafton...

Och jag skriker

FIRE, WALK WITH ME!

Känner hur halsduken drar sig tätare om strupen,

Klamrar sig fast, förtvivlat sökande värme i stormen för jag vill

Inte

Blåsa iväg.