Redan medlem?
Logga in
Nattmal.Hur du slår med dina vingar, extatiskt över dina vitgröna ögon, Bara - du - kan - känna ilningarna från viskningarna, bakom ryggen, bortom tid och rum, Det är ingen som ser det du ser, sötman från flamman som letar sig in mellan fingrarna och drar dig bort dit där du verkligen lever
Nattmal.
Fri vers
av
Sofiapoema
Läst 355 gånger och applåderad av 4 personer Publicerad 2007-09-04 00:21
|
Nästa text
Föregående Sofiapoema
Senast publicerade
Systerskapet och evigheten Det som bara vi vet Nykärheten På ett tyst och stilla Valand Till farfar Slutspåren Omstart Längs Göteborgs gator Se alla
Mina favoriter
livet i hashtaggen #lycka Ensidig konversation... HEJ PROBLEMBARN och du kallar det stigmata, älskling Juliette, gatlyktorna har slutat andas i takt med ditt hår; en liten bit av världen har vissnat Några få sekunder som symboliserar en ren evighet och ett rent helvete sedan några få sekunder som s Känslan av hennes läppar som jag aldrig kysst Till Sofia Ström |