Jag skall ta mig till doktorn någon dag
reda ut vem jag är innerst inne
och be kära doktorn att skära ut mitt förljugna
mitt icke-fungerande och det olidliga
i ett själv som endast fungerar som en trasig spegel

det passar sig inte, va?
att skrika sig tyst under varma ord
att ta sin tid, att verkligen känna
smärta gör bara ont tills man vant sig
likaså bristen därav, man blir beroende
dock blir smärta utan vana en explosion
brist av smärta utan vana; implosion
man centrerar sig själv efter vad som verkligen är

i den personliga uppfattningen av allt är allt alltid rätt
subjektivitet kan inte ha fel... inte hos den som känner
och det finns ingenting annat lika viktigt som självuppfattningen
det du ser hos dig själv färgar världen...

jag är lite dum, lite svagsint, lite farlig... för mig själv
och hopplös... hoppet hittade en bättre väg och sprang
jag är i beroendeställning till min attityd... min vana trogen
det som är är det som alltid kommer vara... beständighet är dygd

jag ser
det jag ser
för att jag ser
att jag ser

/