Glödhet tacksamhet, skjuts som pilar mot strängar.
Stämmer uppfinningsrikt själens dunkel,
med gnistrande ord.

Eldkol åker jojo, mellan här och nu. Ger dolda möjligheter,
för fantasin, att bli ett med världen.

Ljuset skingrar nattens säkerhet. Lägger ljusord i gömda rum.
Tiggaren vid vägen, med orden instängda i flaskan,
våndas i andedräkten, vid järneken.

Ser över fjärden, vid tallskogens vinande rand.
Blixtens klingor ljuder. Nu sjunger själen med
levande blick.

Blickar mot upphänget, av löftets glänsande båge.
Öppnar för de nödvändiga tårarna, över Babylons
oförskämdhet.

Letar efter ord i värmen. Borttappade ord att installera.
Stavade, avseende oskulden i stolan, till klara klockor,
på scenens saftiga mattor.

Nu sjunger själen!


Britt Gustavsson