Det höstfärgade lövat trillar ner
sakta, sakta mot marken
Jag följer det med blicken
och ser på det när det landar
Alldeles ensamt ligger det där,
de andra löven sitter kvar i trädet
Lövet ser så ensamt ut där det ligger
utan någon enda vän
Jag tittar på lövet och tänker;
Sådär kan jag också känna ibland